logo

 
Hem Kompetens Om beroende Om mig Om boken Aktuellt Kontakt In english






Artikel i Kyrkans tidning


När chefen börjar dricka

 

Som ung hade Anna Wingren en bild av alkoholister.

Det var fyllegubbar som sov i lador med en flaska som huvudkudde.

Idag vet hon bättre. Själv var hon en parant modechef i Rom som drack såar av vin varje kväll för att klara livet.

 

Direkt från hjärtat. Anna Wingren betonar att detta är en personlig berättelse. De åsikter och tankar som hon uttrycker är hennes egna och hon representerar inte något samfund eller organisation. Däremot deltar hon fortfarande i Anonyma alkoholisters möten. Foto: Lars Rindeskog

Den 23 september 1983 tryckte Anna Wingren på stoppknappen. Då mådde hon dåligt både psykiskt och fysiskt och kände att alkoholen hade tagit herraväldet över hennes liv. Insikten kom smygande någon dag tidigare. Anna hade en ledig eftermiddag och ville gå på bio. Men det visade sig att den eftertraktade filmen började klockan 20.00.

– Jag förstod att jag inte skulle kunna gå, för jag klarade inte av att vara utan vin så länge. Usch, det var en mycket sorgesam vetskap.

Anna gick hem och ringde Anonyma alkoholister. När hon förstod att det var en före detta alkoholist hon pratade med så begärde hon sturskt att samtalet skulle kopplas till en läkare. Fortfarande hade hon sin snedvridna bild av alkoholister och ville definitivt inte blotta sina bekymmer för en ”utslagen fyllegubbe”. Hon förstod inte att Anonyma alkoholister är en sammanslutning med människor som alla har haft samma problem.

Det var vid det första mötet med Anonyma alkoholister som det gick upp för Anna att alkoholism är världens mest demokratiska sjukdom.

 

Som dotter till den kände teologen Gustaf Wingren kom Anna från ett mycket tryggt hem i Lund.

– Jag bar inte på några trauman från barndomen, ingen drack sprit därhemma. Jag var en mycket ”duktig flicka” med långt blont hår, mittbena och ljusblå rosett.

När Anna som 16-åring skulle göra debut i nöjeslivet så var hon en mycket oskuldsfull flicka. Flera av kamraterna hade smakat sherry och vin hemma, men inte hon.

Det visade sig att Anna Wingren mådde mycket bra när hon drack alkohol. Plötsligt vågade hon prata med pojkarna, uttrycka sin åsikt, diskutera politik och visa vem hon var.

– Alkoholen blev min vän, säger hon enkelt. Jag blev någon som jag ville men inte kunde vara utan sprit.

Anna Wingren var en intelligent flicka, hon tog en fil kand i språk och fick jobb som reseledare i Rom. I Italien trivdes hon, här kunde hon visa sina känslor, livet var lite enklare på många sätt. Med sina kunskaper i språk fick hon plats på en modefirma, gjorde snabbt karriär och blev exportchef.

Åren 1970 till 1978 beskriver Anna Wingren som jättefina.

– Jag hade det bra på jobbet, kunde påverka och jag såg fräsch ut trots att jag drack en hel del vin.

 

I slutet av 1970-talet började hon tappa kontrollen över sitt liv. Det dagliga drickandet fick konsekvenser både på arbetet och i privatlivet. Till jobbet kom hon ofta för sent eller uteblev helt. Ibland fick hon häftiga vredesutbrott, skällde ut folk utan anledning. Episoder under sena kvällar efter många glas vin hade hon svårt att minnas dagen efter. Anna hade flera pojkvänner men inget förhållande höll.

– Jag var ofta gnällig och aggressiv.

Hon har en skräckupplevelse från Svenska kyrkan i adventstid 1982. Anna Wingren var kyrkvärd och deltog i en adventsfest. Naturligtvis drack hon alldeles för mycket glögg och hamnade i dispyt med en dam, som förfäktade en avvikande åsikt. Anna blev så arg att hon gav damen en örfil, sedan reste hon sig och sprang hem.

 

Ingen i församlingen kommenterade någonsin denna händelse. Och det är just denna tystnad i alkoholistens omgivning som Anna Wingren anser vara förkastlig. Under de år när Anna drack för mycket så var det nästan ingen som vågade prata med henne om problemen. Visst var det en eller två kamrater som påpekade att hon var berusad. Men dem avfärdade hon som beskäftiga. Andra vänner började undvika henne.

I dag, efter nitton års nykterhet och lång erfarenhet som alkoholterapeut, så vet Anna Wingren att det allra bästa hade varit om hennes arbetsgivare eller en god vän hade konfronterat henne med drickandet och ställt krav på behandling.

– Tänk om de hade sagt ”jag blir orolig när du dricker så mycket” eller ”minns du vad som hände igår kväll, du var berusad”, ”du borde söka hjälp”. En knivskarp tuffhet adderad med värme är det verkliga tecknet på kärlek.

 

Så kom den där eftermiddagen när Anna ville gå på bio men visste att hon skulle vara full när filmen visades. Hon tog sitt beslut och sedan dess har hon inte druckit en centiliter.

– När jag började i AA så kunde jag gå in helhjärtat i arbetet. Jag var lyckligt lottad som inte hade någon familj. Modefirman hade gått i konkurs och jag var arbetslös. Jag gick ofta på möten, läste och pratade mycket. Jag tog min nykterhet på största allvar och var säkert arbetsam på ett annat sätt för min omgivning.

Åren som följde använde Anna till att upptäcka vem hon var.

– Vid 37 års ålder blev jag tonåring på nytt och måste bygga nya attityder och värderingar.

– För mig handlade det inte om att bli nykter och fin utan att bli stark, modig och trygg. Jag ville lära mig att möta livet på livets villkor.

 

Efter ytterligare några år i Rom bestämde sig Anna för att återvända till Sverige. Här utbildade hon sig och arbetade som alkoholterapeut på Nämndemansgården i Lund men numera driver Anna Wingren eget företag med fokus på beroendefrågor. I förra veckan berättade Kyrkans Tidning om hur Anna på biskop Christina Odenbergs uppdrag åker runt i Lundastiftets församlingar och informerar om alkohol – och drogberoende.

– Jag känner mig kallad att jobba med beroende, det är något jag förstår.

Anna Wingren använder ett religiöst begrepp och berättar utan omsvep att Gud alltid känts närvarande, också under de tuffa åren.

– Gud har aldrig släppt mig, även om jag misstänker att han var ledsen när jag drack. Jag kände att jag lurade honom och höll dålig kontakt.

 

Idag är Anna prästfru och engagerad i sin skånska församling.

– Min man brukar skoja och säga att jag är en kombination mellan frikyrklig och katolik. Jag trivs i kyrkor där man pratar om Gud, men inte där man bråkar om vem Gud är. Gud är Gud, det är självklart för mig.

 

Gudrun Råssjö 08-462 28 56

 

aw






 

Anna Wingren


Familj maken Niclas Kedidjan

Aktuell åker runt och informerar församlingarna i Lunds stift om alkoholberoende på arbetsplatser.

Senast sedda film Road to Perdition

Senast lästa bok Den tunna hinnan av Ludvig Igra

Motto Var sann mot dig själv!

 

 

.......................................................................................................................................................

 

© Copyright 2002 Kyrkans Tidning

 

 

Copyright 2008 Anna Wingren